Bröllopssäsongen

Om ca en vecka fotar jag sommarens första bröllop och sen hinner jag med ett par till innan den mörka hösten kommer klampandes med stora steg.

Att få förtroendet att fånga någons bröllopsdag är en stor ära och framförallt oerhört roligt.

Jag vill redan nu passa på att tacka alla er bröllopspar som jag ska fota i sommar för att jag får vara med på ERAN dag. TACK.

Jag minns i vintras i Whistler när jag hade turen att få vara med vid själva frieriet vid 3 olika tillfällen.

Jag blev så tagen av reaktionerna och glädjen att jag fick en känsla av tunnelseende.

En man kom fram till mig en sen eftermiddag just när solen höll på att gå ner och berättade situationen till mig. Han skulle fria till sin flickvän på en av dom, om inte den vackraste platsen uppe på Whistler Mountain. Han skakade. Han var så nervös.

Samtidigt kunde han inte sluta att le.

Jag gjorde i ordning kameran och kände själv hur nervös och svettig jag blev.

Det kändes n ä s t a n som att det var jag som skulle fria.

Hans blivande fru var oerhört vacker.

Mannen ställde sig bredvid kvinnan och jag tog en vanlig porträttbild med dom ståtliga bergen i bakgrunden. Det var så det var sagt. Några vanliga porträtt först så att han skulle få andas ut och ta mod till sig samtidigt som jag kunde hitta den perfekta vinkeln.

2 bilder senare vänder sig mannen mot kvinnan och går ned på knä.

Han tittar upp mot kvinnan och ler.

Kvinnan tar sig för munnen och väntar bara på hans ord.

Jag tycker att det tar evigheter.

Säg nåt då, fort tänker jag. Jag vägrar vara med om ett NEJ. Det pallar jag inte, inte nu.

Ljuset är perfekt. Min kamera smattrar. *klick* *klick* *klick*

Han tar hennes han. *klick* *klick*.

Sen börjar han förklara hur mycket han älskar henne på ett sätt som låter så mycket mer romantiskt än vad det någonsin hade kunnat låta på svenska.

Sen kommer frågan: "Will you marry me, my love ? ". *klick* *klick* *klick* *klick* *klick*

Med gråten i rösten svarar turligt nog kvinnan "YES" och dom kramas och pussas hej vilt.

*klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick*

Kvinnan springer fram till mig och kramar om mig.

Hon ser så oerhört lycklig ut.

Sen står dom och kramas ett tag samtidigt som jag tar bilder. *klick* *klick* *klick*.

Jag ler hela tiden.

Under tiden som frieriet pågått har solen målat himlen rosa och lila och Mountain safety-personalen säger åt oss att vi måste åka ner innan det blir mörkt.

Jag önskar dem lycka till i livet och sen ger dom sig av.

Jag åker strax efter dem, stannar av och tar nån bild av dem när dom åker ner tillsammans sen åker vi skilda vägar ett kort tag där efter.

Ett oerhört vackert avslut på den dagen.

Jag är så oerhört besviken på mig själv att jag inte kopierade över några bilder till min egen hårddisk så att jag kan minnas dom där ögonblicken lite längre eller för den delen visa någon bild här. Men nu får det skrivna ordet och bilderna inom mig räcka så länge.