
För ungefär en timma sedan fick jag ett mejl från ett av företagen som jag sökt jobb hos.
Det jobbet som jag hoppades mest på.
Det som lät som klippt och skuret för mig.
I ungefär 3-4 veckor hade jag väntat på det här ögonblicket.
Jag vågar först inte öppna mejlet pga av rädslan av att måsta läsa nåt i stil med: "Tack för att du sökte, MEN positionen är redan tillsatt", eller nåt liknande.
Efter att ha druckit 3 glas med vatten på skakig hand klickar jag upp mejlet.
Där står det att dom vill att jag ska ringa upp.
Jag vågar givetvis inte hoppas på nåt.
Det lät ju varken som bu eller bä, tänkte jag.
Jag sneglar lite på telefonen och kollar så att då åtminstone rösten håller.
Det gör den inte.
I med mer vatten och den obligatoriska 5 meters promenaden för att andas ut lite.
Helt plötsligt håller jag i telefonen och slår numret utan att tänka efter.
Rösttest just före, rösten låter inte helt hundra utan mer som en nervös 14-årig pojkes röst med målbrott som ska ringa till en alldeles speciell flicka.
Upptaget, det var då en jäkla tur.
Jag bygger upp ett scenario i huvudet att det ska komma dåliga nyheter, så att jag är beredd på det. Blir lite ledsen av tanken och tänker samtidigt att nja...lika bra att få det överstökat.
Numret slås in hårt på telefonen igen och efter en signal svarar det.
Ungefär 9 sekunder senare har jag ett enormt leende på läpparna och hjärtat klappar fortfare och fortare.
Jag knyter näven så hårt att pennan jag håller i handen går av med en gång.
Även fast det är mörkt och regnigt ute lyser ändå träden helt plötsligt av starka färger och det fåniga leendet i ansiktet blir bara större och större.
Vi pratar ett bra tag i telefonen och han hör hur glad jag är.
Vi önskar varandra trevlig helg och det är nog just precis vad det kommer att bli...
0 comments:
Post a Comment