Så här är det.
Kanada är supertrevligt.
Jag tänkte snabbt berätta lite om några möten med olika människor.
"Den slitna damen, Vancouver"
Jag och Anders hade just varit och inhandlat oss lite fiskeutrustning och var på väg tillbaka till International Hostel för att lämna dom där.
Vi kryssade vant (?!) mellan människorna på gatan och trots Anders halverst avslitna hälsena höll vi ett bra tempo i den tropiska värme vi befann oss i.
När vi kommer till ett övergångställe med en röd hand stannar vi och väntar på att den vita gubben ska lysa så att vi kan gå över.
Vi tittar runt på lite människor.
Kanske kollar vi efter nån snygg tjej.
Troligtvis är det jag som kollar.
Istället ser vi en äldre dam som ser något sliten ut komma gåendes bland en massa andra människor från det andra övergångsstället, mot oss.
Vi säger ingenting, men båda tänker nog lite fördomsfullt: Oj va sliten hon såg ut, hon är säkert en jäkla surkärring.
Vad vi då glömt är att detta är Kanada.
Hon ser våra fiskegrejjer, stannar av och säger nåt i stil med: Åhå, så ni gillar att fiska ?!
Vi tittar på varandra och svarar: Jo, det gillar vi.
Damen lyser upp i ett leende, kanske inte det mest bländande leendet jag skådar, men dock ett leende. Jag brukar ta med min son och fiska, jag älskar det !
Ni borde fara till.... och så räknar hon upp ett par platser.
Vi tänker: ÅÅhå, schysst tips damen.
Hon hälsar oss välkomna till Kanada och hoppas att vi får en trevlig vistelse.
Vi blir glada.
Vi säger 1000 tack för tipset.
Då lyser den vita gubben och det är dags för oss att gå vidare.
"Kungen, Whistler"
Jag och Anders står utanför stugan på parkeringen och provkastar med våra flugspön.
Anders svajar vant med flugspöet medan jag ser ut som som en linjedomare i fotboll med spasmer. En katt gör oss sällskap och jagar våra linor.
Utanför grannhuset står två herrar och tittar på.
Dom dricker en öl och jag tänker fördomsfullt: Jaha, vad är det där för typer, öl på en tisdag.
Efter att ha lockat fram ett 10-tal skratt hos Anders ger jag upp, det lär inte bli nån flugfiskekung av mig, inte ikväll iaf.
Vi börjar gå in.
- Excuse me gentlemens, säger en av männen.
Would you like a beer ?
Vi säger tack, men nej tack och förklarar att vi ska upp tidigt imorn.
Han förstår och frågar lite om vi är fiskeintresserade.
Han berättar att han själv fiskar en hel del och Anders tar givetvis chansen att fråga lite om tips på bra ställen osv.
Han talar. Vi lyssnar. Anders gapar.
Öj, kom med in hit, så ska du få lite flugor som passar bra här.
Mannen, som heter Harry Measure bjuder in oss i hans hem.
Den andra snubben och jag börjar snacka hockey.
Han kommer från Ontarioområdet och när han märker att jag kan lite om hockey vill han veta allt om Jonas "The Monster" Gustafsson, snacka om Sundin, Kanadas revanch i OS detta år.
En trevlig snubbe, väldigt.
Samtidigt nån meter till höger fylls Anders näve på med flugor.
Harry är flugfiskekungen visar det sig.
Han har grejjer som Anders troligtvis skulle göra vadsomhelst för att ha.
Sexuella tjänster inräknat.
Förutom att Harry är flugfiskekungen så visar det sig att han även är arkitekt.
Snubben har i princip ritat upp hela Whistler.
Harry blir snabbt en favorit hos oss och Anders nya idol.
Några dagar senare ser stannar han med sin nya stora motorcykel bredvid oss när vi är på väg hem från bussen. Han säger att vi får låna hans båt nere vid Green Lake nån gång om vi vill.
Om ni behöver hjälp med nåt här i Whistler så är det bara att fråga..jag känner dom flesta här.
"Familjen, Whistler"
Eftersom det var fint väder och vi hade tid över och var nyfikna så begav vi oss ut i skogen.
Kanske med förhoppningar om att få se en björn.
Det ändrades då vi märkte hur smal stigen i skogen var.
Ekorrar hade ADHD i träden och solen var på väg ner.
Vi pratade högt med varandra för att notera björnen om att dom vildsna svenskarna var ute och gick. En bit in i skogen möter vi några människor och vi frågar vart stigen leder.
Till en sjö, det är fint där borta..bara 300 m till, säger farbrorn.
Tack å bock säger vi och fortsätter att gå.
Vi ser sjön njuter i nån sekund och vänder hemåt igen.
Halvvägs tillbaka möter vi en man, en kvinna, 2 barn och en hund.
Mannen börjar prata och vi pratar lite om hur vanligt det är att se björn, om man borde vara rädd osv. Han intresserar sig i oss och frågar vad vi gör här och vart vi bor osv.
Vi berättar att vi söker jobb och hoppas på att stanna kvar här i Whistler ett bra tag.
Han erbjuder oss att få hyra ett rum var hos honom och hans familj.
Vi får hans nummer.
Hans typ 4-åriga son säger: I like to party!
Mannen svarar: Believe me, you dont know what a party is young man.
- Om ni vill ha hjälp med nåt eller bara har nån fundering så kan ni ringa när som helst på det där numret.
Vi säger 1000 tack och jag blir ännu en gång positivt överaskad över hur vänligt folk det finns.
"Historiemannen, Vancouver"
Hungriga som vi var gick vi in på Burger King.
Vi slog oss ned vi en man som såg lite sluskig ut.
Fördom direkt, typ.
Efter ett kort tag börjar mannen prata med oss.
Han hör att vi är från ett nordiskt land och berättar att hans far var från Finland.
Vad som sedan händer dom följande 30-40 minuterna är att han berättar allt från andra världskriget och Hitler, vikingarna, istiden, vinterkriget osv.
"Transportindiern, Whistler"
Väl framme med bussen i Whistler tänker vi att vi behöver mat.
Vi måste ta en taxi upp till stugan eftersom vi har mycket packning och en indier stannar av.
Han kör oss till mataffären och jag springer in och köper det nödvändigaste snabbt som fan. Anders sitter kvar i taxin. Jag springer runt som en yr, hungrig höna och kommer väl inte ut med så mycket vettigt.
Köttfärsås och spagetti typ.
Väl ute märker jag att Anders är borta.
Jag frågar indiern vart min kompis tog vägen och han skrattar högt och säger att han sprang in i affären för att kolla vart jag tog vägen.
Smart-Anders.
Hade indiern velat hade han ju kunnat dra med alla grejjer.
Han kör oss ända fram till dörren, lungt och säkert.
Morgonen efter tar vi bussen in till Whistler Village.
Gissar vem som sitter bakom ratten ?
Just det, Taxi-Indiern !
"Cowboyen, Vancouver"
Anders var sugen på att köpa sig ett par boots och går in i en affär med just såna.
Där inne tas vi emot av en liten man som guidar Anders genom bootsens betydelse för hållningen, vilken status det är med boots och på ett väldigt trevligt och lättsamt sätt gör att det känns som att man lever med i en västernfilm.
Det blev inget skoköp just då, men minnet av cowboyen fick vi med oss.
0 comments:
Post a Comment